Arenarummet – Stockholmsarenan

Du vet väl att du varje månad kan tävla om evenemangsbiljetter genom att svara på en tipsrunda i Stockholmsarenans informationspaviljong? Nya biljetter ligger i potten varje månad.

Fram tills månadsskiftet  imorgon har du chansen att vinna två biljetter till Elvis (Ericsson Globe, 20 oktober). Därefter startar vi oktobers tävlingsmånad där du kan vinna två biljetter till premiären av Sthlm International Horse Show (Ericsson Globe, 25 november). I november ligger två biljetter till Disney on Ice (Ericsson Globe, 6 januari 2012) i potten.

Välkommen till Paviljongen!

Paviljongen håller öppet dagligen vardagar 10-19, helger 10-18 och bemannas av våra kunniga informationsvärdar lördagar och söndagar 10-15.

Primärbalkslyftet som genomfördes vid byggandet av Stockholmsarenan skedde natten mellan den 14-15 september och utfördes av det norsk-belgiska företaget Sarens. Projektingenjör Erling Ystgård på Sarens var projektledare för lyftet, ett företag där det vanliga jobbet just är det ovanliga. Läs nedan hans egna svar om Sarens i allmänhet och balklyftet i synnerhet. I slutet av detta inlägg finns även en länk till en film som visar själva lyftet.

Erling Ystgård överser primärbalkslyftet. Foto: Sören Andersson

Vilka är Sarens?
Sarens er et internasjonalt ledende selskap innen tunge og/eller vanskelige løft og transporter.

Vilka typ av lyft utför ni vanligtvis?
Vi utfører alle mulige typer løft og transporter. Fra enkle kranløft til kompliserte løfte og transportoperasjoner. Vi har mange jobber innen off-shore industrien. Da er det gjerne installasjon av store moduler, men også mye anner. Innen sivilbransjen har vi installasjon av broer, vindmøller og mye annet. Det vanlige i Sarens, er at det er uvanlige jobber. Det er alltid nye og spennende utfordringer.

Hur ser ni på Stockholmsarenans primärbalkslyft?
For vår del er ikke dette løftet så spesielt, men innen byggebransjen er dette et stort løft. Til sammenligning har vi utført løft med samme type løftesystem som har vært 8-9 ganger tyngere enn dette.

Vad sysslar ni med under lyftet? Vilka uppgifter har alla?
Under selve løfter er det lite som skjer. Mesteparten av tiden går med på å følge med at alt går som planlagt. Vi pleier å si at en kjedelig løfteoperasjon, er en vellykket løfteopeasjon!

Hur gick lyftet vid byggandet av Stockholmsarenan? Uppstod några problem?
Løftet gikk bra! Det ble utført i henhold til plan og vi hadde ingen store uforutsette hendelser.

Finns det någon erfarenhet från detta lyft som ni kommer ta med er till lyftet av den andra primärbalken?
Man må alltid evaluere enhver operasjon og ta med seg erfaringene inn i fremtidige jobber. Også på denne jobben er det ting vi må lære av og ta med oss videre.

Erling och hans team kommer i vinter se till så att Stockholmsarenans andra primärbalk kommer på plats. Lyftet av den första primärbalken kan ni se om ni klickar här.

I natt genomfördes ett spektakulärt och avgörande lyft vid bygget av Stockholmsarenan, då den första av totalt två 180 meter långa takbalkar, på 1600 ton, lyftes på plats. 5 off shorebyggare från det norsk/belgiska företaget Sarens arbetade 11 timmar med att få balken på plats. Balkarnas huvudändamål är att bära upp arenans takkonstruktion och därmed möjliggöra ett skjutbart tak utan tvärgående balkar. En konstruktion som skapar en inomhusarena och utomhusstadion i samma byggnad.      

Lyftet startade klockan 17.00 igår eftermiddag och i morse klockan 04.00 var balken uppe på sin fulla höjd, ca 40 meter över mark. Lyftet genomfördes av ett företaget som är specialiserade på tunga lyft och är annars verksamma inom Off Shore, dvs. arbeten på oljeplattformar.

-          Det finns ingen annan arena i världen idag vars takbalkar klarar av att bära samma laster som Stockholmsarenan ska klara av. Vårt skjutbara tak ska till exempel kunna bära upp tekniska installationer, tunga snölaster och det utan tvärgående balkar. Där av de kraftiga dimensionerna på balkarna; 180 meter långa, 1600 ton tunga och höga som ett sexvåningshus, säger Ted Mattsson projektchef på SGA Fastigheter AB.

Så här kan det komma att se ut om du står på nedre etage på norra kortsidan då Stockholmsarenan står klar.

Filmklipp kommer att laddas upp under eftermiddagen idag.  http://www.clipsource.se/p/sga/
Fler bilder finns dessutom på www.stockholmsarenan.se/galleri

Som vi skrev i ett tidigare inlägg börjar man ana Stockholmsarenans siluett och form. Stålkonstruktionen som ska bära upp arenans fasadbeklädnad har börjat monteras på plats och uppe på Arenatorget finns ett fullskaligt prov på hur arenans fasad kommer att se ut för den som är nyfiken.

Nästa steg just nu är att sätta formerna för fasadbelysningen. Fasaden kommer att belysas med modern LED-teknik där en blandning av RGB, dvs röda, gröna och blå färger, skapar möjligheten att belysa fasaden i hela 16,7 miljoner kulörer – fler färger än vad ögat kan uppfatta. Detta innebär att Stockholmsarenan har alla förutsättningar att genom färgsättning förmedla pågående evenemang mot Stockholmarna.

Stockholmsarenan är för mig ett väldigt spännande projekt att vara delaktig i. När jag började min anställning på SGA Fastigheter i februari 2010 hamnade jag mitt i flytten från ett kontor till ett annat. Det då befintliga kontoret låg i en av fastigheterna som stod på tomten där arenan idag byggs. Idag står ofantligt många stomdelar på plats istället. Se nedan hur utvecklingen gått framåt sedan dess.

Vecka 8, 2010

Vecka 24, 2010

Vecka 45, 2010

Vecka 7, 2011

Vecka 32, 2011

En av mina arbetsuppgifter som projektkoordinator på Stockholmsarenan är att dokumentera byggprocessen. Idag gav jag mig ut till byggområdet med min kollega Janne för att få bra filmmaterial för en informationsfilm till Paviljongen. Sent ska jag glömma att dagen som började som en trevlig utflykt förvandlades till något som för mig var helvetet på jorden. (Okej, det finns värre saker, men det är svårt att fokusera på dessa i situationen jag befann mig i. Vänta och se).

När vi dokumenterat en del får Janne för sig att vi ska åka upp i en av tornkranarna för att ta lite bilder. Eftersom jag är lite höjdrädd tackade jag nej till äventyret och bestämde mig för att stanna på marken. Men…så dök den där bror duktig tanken upp i huvudet och jag tänkte på vilka bra bilder jag skulle kunna få uppifrån kranen. Jag hakade med andra ord på.

När jag kom fram till kranen inser jag att hissen upp är en korg för två som hänger utanför hela stommen. Bäst att smida medan järnet är varmt och allt det där. Med all säkerhetsmundering på bestämde jag mig för att åka som första gäst med den trevlige kranföraren. Janne fick vänta på tur två.

Några meter upp i luften inser jag att jag inte vågar titta ut. Jag står därför vänd inåt och blåhåller i gallret som finns på insidan av korgen. Den trevlige kranföraren berättar att han faktiskt också är aningen höjdrädd och gör sitt bästa för att distrahera mig under resan. 65 meter upp i luften, ungefär lika högt som Ericsson Globe är över torget, får jag klättra ut på ett gallergolv med total sikt nedåt och i alla andra riktningar för den delen. Jag tar min kameraväska och stativ och sätter mig på gallret, krampaktigt hållandes en stege som leder upp till förarhytten. Den trevlige kranföraren kollar att jag är OK (vilket jag självklart sa att jag var) och därefter åkte han ner för att hämta Janne.

Dokumentationen gick inget vidare, för jag vågade inte röra mig eller stå upp. Mitt i detta försök att samla mod för att våga filma ringer telefonen. Det är Janne.
”Hissen har stannat halvvägs upp”.
I denna stund börjar mina knäskålar hoppa upp och ner som ett par maracas. Mina tankar far iväg och jag undrar om det går att spendera natten däruppe? Rör jag mig mycket när jag sover? Hur lång tid tar det att fixa hissen? Någonstans inser jag dock att det bara finns en väg ner och det är stegen.

Vår mycket trevlige kranförare dyker efter en stund upp på min våning, han tar mina saker och därefter börjar klättringen ner. Jag vågade inte titta. Körde ett mantra ”jag är nästan nere på marken, jag är nästan nere på marken, jag är nästan nere på marken” medan jag blundade och klättrade steg för steg.

Väl nere på marken fortsatte mina knäskålar skaka en bra stund. Kan säga att det var första och sista gången jag begav mig upp i en tornkran. Med andra ord har jag varit där två gånger, både första och sista. Jag beundrar alla modiga kranförare som faktiskt har detta som sin dagliga arbetsplats.