Ã…rets lyft

Balklyft, foto Sören Andersson

Trots gårdagens stränga kyla lyckades ett arbetslag om 12
personer med uppgiften att lyfta den sista av de två 1600 ton tunga balkarna på
plats. Balkarnas uppgift är att hålla Stockholmsarenans skjutbara tak på plats.

Balklyft, foto Sören Andersson

Vid lunchtid på lördagen startade lyftet och vid 21:30 på kvällen
var balken uppe på fullhöjd cirka 40 meter ovan mark. Lyftet genomfördes enligt
uppgjord plan utan större störningar.

Balklyft, Sören Andersson

Under söndagen sker arbeten med lyft och montage av
tvärbalkar som fixerar den 210 meter långa balken ovanpå pylonerna (dvs de
bärande pelarna). I och med detta arbete kan lyftanordningen kopplas bort och
balken vila fritt på pylonerna.

De två bärande balkarna möjliggör att inga tvärbalkar behövs
över spelplanen. Vilket skapar en utomhusstadion och en inomhusarena inom samma
byggnad. När taket är av, är öppningen lika stor som spelplanen inunder.

I och med helgens viktiga milstolpe kan vi se framemot att ha taket på plats framåt sommaren.

För pressbilder från gårdagens balklyft se här.

(Foto: Sören Andersson)

 

 

 

 

Dela och njut:
  • Print
  • Digg
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google Bookmarks
  • LinkedIn
  • Live
  • Twitter
  • email


2 Kommentarer

  1. Martin L | 2012-02-06 | 11:38

    Hur ligger ni till jmf tidplanen? Envisa rykten talar om en försening, stämmer det?

    Hur stor personalstyrka är det en normal arbetsdag på byggnadsplatsen?

    Jag gillar webkameran, men det vore häftigt med en högupplöst blid tagen en eller ett par gånger i veckan från samma ställe längs långsidan som bilden om balklyftet. Då skulle man kunna få en bild av fortskridningen av arbetet.

  2. Helena | 2012-02-07 | 13:42

    Hej Martin,

    Tack för din kommentar.

    När det gäller färdigställandetiden kan du läsa mer här: http://blogg.stockholmsarenan.se/aktuellt/fardigstallandetid-stockholmsarenan/.

    PÃ¥ byggplatsen är det i dagsläget cirka 300 man som arbetar. Bra idé om ”veckans bild”, vi ser över hur vi skulle kunna fÃ¥ till detta.

    Hälsningar,
    Helena

Svara