Arenarummet – Stockholmsarenan

• Ordet arena härstammar från latinets ”harena” som betyder sand. Konstigt kan tyckas, men dåtidens amfiteatrar hade en hårt packad grund och blodet som spilldes under gladiatorspelen gjorde evenemangsytan halkig. Då användes sand ”harena” för att torka upp blodet.

• Den historiskt mest kända amfiteatern/arenan är Colosseum i Rom som byggdes drygt 70 år efter att Jesus kom till världen. Den tog som mest 85 000 åskådare och det sägs att bara 24 arenor idag har plats för fler åskådare.

• Den arena som har rekordet i flest åskådare vid en damfotbollsmatch är Rose Bowl i Pasadena, USA. 90 185 åskådare. Den har också sagts vara den enda arenan i världen tillsammans med, hör och häpna, Råsundastadion i Solna som har hyst VM-final för både herr- och damfotboll.

• Rungrado May Day Stadium i Nordkorea är världens största arena och har en kapacitet på 150 000 åskådare. Taket är byggt på 16 valvbågar och ger arenan en blomliknande form.

• I år firar Stockholm Stadion 100 år. Den invigdes till de Olympiska sommarspelen 1912.

• Ericsson Globe är världens största sfäriska byggnad. Den invigdes 19 februari 1989 och publikrekordet innehas av Metallica som drog 16 531 besökare under en konsert i maj 2009.

När jag var liten fick jag en gåva av min faster och farbror när de kom hem från en resa till Liverpool. De hade köpt mig vad som skulle bli min favorit t-shirt, min alldeles egna Liverpooltröja. På den tiden sprang jag omkring på gården och spelade fotboll mot min storebror. Jag var alltid Kevin Keegan och vem han var har jag glömt, men det var någon i Manchester City.
Jag har berättat för min sambo om min t-shirt och försökt minnas exakt hur den såg ut. För några veckor sedan vid ett besök hos min mor tittade jag igenom gamla diabilder och hittade en bild av mig och mina kusiner i en stuga i fjällen. Där var den på bild. Min gamla älskade Liverpooltröja som farmor någon månad senare förstörde genom att stryka på trycket så att det korvade ihop sig till ingenting och gjorde t-shirten oanvändbar.

Varför berättar jag nu hela denna historia om ett älskat gammalt klädesplagg? Jo, idag läste jag ett inlägg i en blogg som skrivs av en kille som heter Jocke. Det fick mig att tänka på hur vissa av oss människor gärna håller fast vid det vi har och vissa ser fram emot förnyelsen. Ingenting är rätt eller fel, det är bara olika. Det finns de som anser att det bara är av ondo att ersätta Söderstadion med Stockholmsarenan. Samtidigt finns det dem som anser att det finns fördelar med den nya arenan invid Ericsson Globe. Det fanns säkert lika mycket blandade åsikter gällande att ersätta Stockholms idrottspark med Stadion när det begav sig 1912.

Hade jag haft min Liverpooltröja kvar idag, utan farmors inverkan på dess framtid, hade den antagligen varit väldigt sliten. Jag minns min Liverpooltröja med värme och en viss saknad. Nu får nya Liverpooltröjor ta dess plats och kanske någon av dem till och med får besöka Anfield.

Den som någon gång besökt Ericsson Globe och vet hur stor arenan är inuti, kan nog förstå min rädsla när jag idag besteg Mount Everest. Nja, inte direkt, men Ericsson Globe. Hobbyfotograf som jag är blev jag på jobbet ombedd att ta några bilder på Skyview. Det var dock inte de vanliga bilderna som jag brukar ta, inifrån gondolen och ut över Stockholmsarenans byggarbetsplats. Nej, den här gången skulle bilderna tas från toppen av världens största sfäriska byggnad, Ericsson Globe, med fokus på Skyview-gondolerna.
Redan dagen innan jag skulle upp kände jag en förväntansfull skräckliknande känsla i maggropen. Lugna djupa andetag Lena…
Underligt nog sov jag den natten, men när jag på morgonen slog upp mina blå och kom på varför jag kände en pirrande oro i kroppen började jag må illa. Ingen idé att äta frukost. Mycket möjligt att den skulle komma upp igen och risken var då stor att det skulle ske högt upp i Ericsson Globes kupol. Med tanke på att isen till NHL-hockeyn nästa helg höll på att spolas inunder hade det inte bara varit en otrevlig upplevelse för mig, utan även för alla grabbarna på golvet där nere.
Med en tålmodig, lugn och peppande kollega till hjälp selades jag på och hakades fast i en av säkerhetslinorna. Sedan började klättringen uppåt. Tack och lov att jag börjat gyma för ett tag sedan. Jag hörde mig själv flåsa medan jag klättrade uppåt. Emellanåt hörde jag också min röst någonstans i fjärran som viskade: Shit, shit, shit, shit… Skräcken hade satt klorna i mig. Skulle jag våga hela vägen och skulle i så fall det här bli min sista dag på jorden. Det hade nog varit min övertygelse redan innan jag klättrade upp. Att jag skulle dö menar jag. Jag skrev nämligen ner lite instruktioner till en av mina kollegor om var hon kunde hitta vissa filer på min dator om jag inte skulle komma tillbaka. Jag talade dessutom extra tydligt om för min familj att jag älskar dem innan jag gick hemifrån.
Någonstans halvvägs till toppen mellan mina flåsningar och viskningar lyckades jag få grepp om min skräck, tog mig i kragen och tog mig upp till toppen. Genom en lucka i taket klättrade jag ut och det var en fantastisk upplevelse. Utsikten, friheten och känslan av att ha övervunnit en rädsla gav mig en ordentlig kick.
Nu är jag nere igen. Jag har sett skräcken i vitögat och mött min utmaning. Att våga är så himla häftigt.
Våga du också, tyck till om vår blogg.

Trots att de flesta i projektet har varit på semester har arenabygget flutit på över sommaren. Nu är det en riktigt stor grop som öppnat upp sig på den plats där arenan inom kort kommer att börja ta form.

Jag antar att det är fler än jag som ofrivilligt fick erfara sommarens regnperiod och regnet har satt sina spår även i projektet. Bland annat då några av våra byggarbetare en morgon möttes av en sann överraskning – gropen hade förvandlats till en liten sjö! I denna sjö låg grävskopor och andra maskiner och skymtande vid vattenytan.

Vidare tror jag att några av er har märkt att vår webbkamera ligger nere – mina spekulationer är att ovädret har varit i farten igen. I och med att webbkamerabilden nu är helt svart är det inte omöjligt att blixten har slagit ner i kameran.

Jag kan lugnt konstatera att man får vara beredd på det mesta i projektet!

Jag var och lyssnade till ett inspirerande föredrag i förra veckan som hölls av Henrik Bunge, VD för Adidas i Sverige. En mycket duktig talare, som bokstavligt talat trollband publiken under en timmes tid.

Han talade mycket om mål för verksamheten. Han talade dessutom om att all personal behöver ha egna mål som man själv får ansvaret att uppfylla inom ramarna för det gemensamma. Då moderatorn frågade Henrik om anledningen till att han valt att flytta Adidas huvudkontor från Globenområdet, svarade han något i stil med att de ville flytta till ett område med stark koppling till sport och idrott. I och med att Swedbank arena byggs i Solna, och därmed blir den största arenan i Sverige, ansåg han att det kändes som en trovärdighetsfråga för Adidas som marknadsledare – att faktiskt sitta i anslutning till denna arena.

Men hallå Henrik, ni satt i Norra Europas ledande evenemangsområde, innan ni valde att flytta till Solna. Det om något måste väl vara berikande för ett varumärke som Adidas. Nåja, jag får trösta mig med att – då Adidas beslutade sig att flytta från området, var planerna med Stockholmsarenan inte fastställda och ett genomförandebeslut inte fattat.

Nu utvecklar vi Globenområdet, så att till och med Henrik Bunge och Adidas kanske ångrar sig – vänta bara…

I helgen spelades LG Hockey Games i Ericsson Globe och i helgen utfördes även de sista arbetena med ny vägdragning för att möjliggöra omledning av biltrafik längs Arenavägen.

Söndagens match mellan Finland och Sverige blev även uppmärksammad på byggplatsen. De finska supportrarna passerade innan matchen på utsidan av byggområdet och observerade då en arbetare med full byggmundering. Bygghjälmen på denna person var dock inte av den vanliga sorten utan föll de finska supportrarna helt i smak – en blå bygghjälm med texten SUOMI i stora bokstäver – blev extra uppseendeväckande. Så pass att supportrarna erbjöd sig att köpa hjälmen – som dock inte var till salu.

För Finlands del kanske hjälmen hade behövts och bringat tur, för Tre Kronor vann med 3-2. Grattis Tre Kronor!

En hjälm för extra tur?

År 1912 invigdes slakthusområdet. Här fanns bostäder för både veterinärer och slaktare. Det fanns slakthallar och stallar för allt från småboskap till hästar och nötkreatur. Det fanns kyl- och maskinhus. Området har sedan dess växt till norra Europas största partihandelsområde för den typen av produkter. 70% av de charketuriprodukter som Stockholmarna konsumerar idag kommer från slakthusområdet.

Konung Gustav V och prinsessan Ingeborg var på plats vid invigningen 1912. 100 år senare är det dags för en ny invigning på samma plats. Det blir inte samma typ av slakt, men definitivt ett antal lag och idrottare som kommer att krossa varandra.

Den 5 december 1931 invigdes den första inomhusarenan för ishockey – Ahrenbergs flyghangar på Lindarängen i Stockholm. Hangaren användes för flygplansreparationer under sommaren och för ishockey under vintern och under flera matcher kunde flygplan hänga ner från taket. Inomhushallen hade en plan som mätte 27 x 50 m, en publikkapacitet på 1500 personer och isen konstfrös med speciella kylmaskiner (Se bild nedan). Ur flera aspekter sågs hangaren som en provisorisk lösning och 1938 tvingades hallen att stänga ner. Därefter fick ishockeyn flytta utomhus igen och det dröjde till 1955 innan Stockholm fick en ny inomhusarena. Den 4 november 1955 invigdes Hovet.

De kylmaskiner som användes till isen i Lindarängens flyghangar flyttade med till Hovet och finns än idag att hitta i en av Hovets foajéer. Nu är det dags att hitta ett nytt hem för dessa. Har du något förslag på vad vi kan göra med dem – hör av dig!

Den franske arkitekten Eugène Violette-de-Duc som levde och dog under 1800-talet sa: ” Arkitekturen är konsten att bygga. Den består av två delar, teori och praktik”. Det i sig är en självklarhet och vi som arbetar med Stockholmsarenan befinner oss mitt i den självklarheten. Än så länge kan vi bara bläddra bland papper med mängderna av matematiska uträkningar, ritningar och visionsbilder. Inte långt framför oss ligger det första spadtaget.

I och med att Stockholmsarenan byggs med skjutbart tak blev jag lite nyfiken kring hur utvecklingen sett ut för detta. Vilken var egentligen den första arenan med skjutbart tak?

Jag sökte på nätet och fann Mellon Arena i Pittsburgh som byggdes 1961. Taket som var kupolformat uppdelades i åtta sektioner varav 6 av dessa kunde skjutas in under de två resterande. Det sägs vara den första arenan av storlek med ett skjutbart tak. Det betyder inte att de var först att tänka tanken. Redan under antikens Rom användes något som kan liknas vid ett skjutbart tak.  I Colosseum som tog 87 000 åskådare användes vid behov en markis som skyddade åskådarna från regn eller sol. Den gjordes av tyg och linor som täckte 2/3 av arenan och lämnade ett hål i mitten. Sjömän togs in för att sköta markisen som kan liknas vid ett jättestort segel.

Med andra ord så fanns tankarna där redan för 2000 år sedan, men tack och lov så har tekniken utvecklats sedan dess…

År 2012 är det beräknat att Stockholmsarenan skall invigas. Precis 100 år tidigare, 1912, hölls de Olympiska sommarspelen i Stockholm. Drygt 2% av de tävlande var kvinnor. Sverige tog 64 medaljer och kom tvåa i medaljligan efter USA.

Det var en fantastisk sommar. Solen strålade och spelen kom att kallas Solskensolympiaden. Det var inte bara där det strålade. Medaljerna glimmade också hejvilt bland de svenska idrottarna. Sverige tog bl.a. guld i brottning. Det är en historia att berätta. Finländaren Asikainen och ryssen Klein kämpade mot varandra i semifinalen. Det fanns ingen tidsbegränsning i matcherna på den tiden, utan de fortgick till någon fick den andre ”på fall”. Matchen pågick i 11 timmar och båda brottarna var dagen efter för trötta för att orka möta vår svenska kämpe. Utan att behöva lyfta ett finger i finalen tog Claes Johansson hem guldet. Reglerna för brottning ändrades i och med detta OS.

Inte nog med detta. Brottningen skedde utomhus och det ledde till att flera brottare fick brännskador av solen p.g.a. de långa matcherna. Med tanke på det känns det väldigt skönt att Stockholmsarenan har ett skjutbart tak. Inte för att brottarna längre har så långa matcher, men det finns ju andra sporter som pågår länge.