Arenarummet – Stockholmsarenan

Uppförandet av Stockholmsarenan är komplext och många delar kräver unika lösningar. Det ställer stort krav på att säkerheten ses över löpande och att vi arbetar proaktivt för att undvika olyckor. Det kräver dessutom att personerna bakom säkerhetsarbetet trivs och brinner för sitt arbete.

På Stockholmsarenan arbetar bland annat Yelda Ugan med säkerhet som KMA-samordnare (Kvalitet, miljö, arbetsmiljö). Hon vet hur mycket information, kunskap och upprepning betyder och hon inser vikten av fasta rutiner som alla efterföljer. Yelda berättar i tidningen Byggvärlden på ett öppenhjärtligt sätt om sin målmedvetna resa från skolbänken in i byggbranschen och nu om sitt arbete på Stockholmsarenan. Mer om det kan du läsa på Byggvärldens hemsida.

Jag tog en tur på bygget igår och fotograferade framskridandet av byggnationen. Det är härligt att få en känsla av hur ytorna kommer se ut. Rumbildningen har börjat och här nedan kan du se hur delar av arenan tagit form.

(För att se bilderna i större format – klicka på dem en gång och när de öppnas i ett nytt fönster klicka igen för förstoring).

Här ovan och under ser du ytan för de komersiella etableringarna som är belägna på plan två dvs våningsplanet under pitchen/enenemangsytan. Det är 12 000 kvm som är tänkta för restauranger, nöjen mm.

_____________________________________
Vi flyttar oss till den södra delen av Stockholmsarenan. Omklädningsrummen kommer att byggas här såsmåningom. Vi tar oss in i den inplastade sektionen till höger för att se mer…

_____________________________________
…här hittar vi ytan där bl.a. omklädningsrum för domare, bollpojkar och bollflickor kommer skapas. Här är det också tänkt att det skall finnas duschar, bönes- och mötesrum. Till höger i bild bakom den murade väggen blir det ett sprinklerrum.

_____________________________________
Grabbarna är i fullt arbete med att mura den andra halvan av sprinklerrummet vi ser på bilden ovan. Till höger utanför bilden kommer det bl.a byggas en spelarlounge.

_____________________________________
Här ser du ytan för bl.a. sjukcentraler och rum för dopingtest.

_____________________________________
Detta är en vy från plan tre rakt ned i presskonferenssalen.

_____________________________________
Presskonferenssalen kommer att gå från plan tre ned till plan två.
Här är samma yta fotograferad från plan två.

_____________________________________
Visionsbild av presskonferenssalen.

_____________________________________
Denna bild nedan visar plan tre.
Här till höger i bild kommer en länga med omklädningsrum/artistloger ligga. Här kommer också finnas kontor, catering mm. Övrig yta är Lounge/Mediacenter. I mitten vid de gula staketen ligger presskonferenssalen du ser ovan.

_____________________________________
Nu har vi hoppat ner till plan ett. Detta är en del av garageplanet.

I veckan var jag ute med fotograf Sören Andersson för att dokumentera byggnationen av Stockholmsarenan. Det var en härlig morgon om än i kyligaste laget trots att morgonsolen smög sig in mellan den prefabricerade stommen. Men som någon klok människa sagt ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”.
Sören har tagit många fina bilder under byggtiden. Här några från senaste skörden.

Foto: Sören Andersson

Foto: Sören Andersson

Foto: Sören Andersson

Jag är en elev från Fria Gymnasieskolan i Haninge som praktiserar på WSP Management den här veckan. WSP Management är ett konsultföretag som bland annat arbetar med projektledning på Stockholmsarenan och jag ska se hur de arbetar och vad det är för företag. När jag fick den här praktikplatsen hade jag inga förväntningar utan jag hoppades mest på att det skulle bli bra. Jag var lite orolig över hur jag skulle kunna se hur ett helt företag fungerar under bara en vecka. Under de här dagarna jag varit på WSP har jag lärt mig många bra och intressanta saker som jag kommer att bära med mig till mitt framtida jobb.

Jag fick en kontaktperson på WSP Management som ordnade ett schema och där stod de att jag under onsdagen skulle besöka Stockholmsarenan. Jag trodde att den här dagen skulle bli speciell, men inte så speciell som den blev. Den började väldigt snabbt.

Jag mötte upp SGA Fastigheters projektkoordinator Lena Skogsberg vid kontoret. Vi skulle åka SkyView och fota arenabygget. Det var riktigt nervöst, jag är väldigt rädd för höjder. Jag försökte att ta det lugnt och tänka på annat under tiden vi åkte upp. Vädret var med oss och det bidrog till en riktigt fin utsikt från toppen av Ericsson Globe. När vi stannade däruppe kändes det riktigt bra. Jag kände mig inte rädd eller osäker, utan jag kände mig trygg och lycklig över att jag vågade kliva in i den. Jag kom över en del av min rädsla så nu ska jag nog våga lite mer.

Efter det så var det dags att besöka arenan för ett uppdrag jag fått. Jag skulle intervjua några arbetare till Stockholmsarenans interntidning.
Jag fick träffa två byggledare som guidade mig runt på arbetsplatsen. Jag fick en stor genomgång på hur man arbetar på en sådan här stor plats och vad alla arbetare gör för något. Jag fick gå runt på arenan och se hur det ser ut och fick då förklarat hur det kommer att se ut på ett ungefärligt sätt då det är färdigställt. Jag fick också lära mig att man alltid ska titta upp då man går ut från en dörröppning. Det kan vara så att någon annan byggare arbetar ovanför och då måste man vara extra försiktig och kanske till och med ta en annan väg.

Jag fick även chansen att gå upp till Stockholmsarenans tak och se hur taket kommer att ligga och även se utsikten över arenan. Det jobbiga med att vara upp vid taket var höjden. Då vi skulle ta hissen ner var den upptagen och då började den jobbiga resan ner via trappor. Mina enda tankar jag hade under den tiden var, håller de här trapporna och är det över snart? När vi började närma oss nästa våning släppte rädslan och jag slutade skaka. Det var en skön känsla att gå från livrädd till helt lugn. Nu i efterhand så skulle jag kunna göra om det bara för att komma över rädslan.

En oväntad sak var att jag fick göra ett blogginlägg om min praktik. Det finns så många snälla och rara människor på den här arbetsplatsen som också förvånar mig. Jag blir inte bemött som en jobbig tonåring som bara är i vägen utan jag blir bemött på positiva sätt. Det får mig att känna mig säker när jag är på kontoret och även byggplatsen.

Jag hade aldrig kunnat förvänta mig att jag skulle få chansen att göra så många roliga saker på en dag! Den här dagen kommer vara en stor del av min redovisning när jag kommer tillbaka till skolan. Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle få åka SkyView som praktikant, utan jag hade mer tänkt att de är något man sparar lite pengar till för att göra någon gång i framtiden. Den här chansen jag har fått har gett mig så mycket. Jag har förmodligen haft en riktigt bra dag jämfört med vad mina klasskompisar har fått.

Jag har fått vara med om massor av spännande upplevelser och jag har fått se nya yrken som verkar vara intressanta. Jag skulle inte tacka nej till att få jobba på SGA Fastigheter, eller på WSP Management. Jag gillar som sagt alla människor som vart runt mig den här dagen, de har verkligen bemött mig på ett fantastiskt sätt. Den här dagen kommer jag sent att glömma, tack till alla som arbetar med Stockholmsarenan!

En av mina arbetsuppgifter som projektkoordinator på Stockholmsarenan är att dokumentera byggprocessen. Idag gav jag mig ut till byggområdet med min kollega Janne för att få bra filmmaterial för en informationsfilm till Paviljongen. Sent ska jag glömma att dagen som började som en trevlig utflykt förvandlades till något som för mig var helvetet på jorden. (Okej, det finns värre saker, men det är svårt att fokusera på dessa i situationen jag befann mig i. Vänta och se).

När vi dokumenterat en del får Janne för sig att vi ska åka upp i en av tornkranarna för att ta lite bilder. Eftersom jag är lite höjdrädd tackade jag nej till äventyret och bestämde mig för att stanna på marken. Men…så dök den där bror duktig tanken upp i huvudet och jag tänkte på vilka bra bilder jag skulle kunna få uppifrån kranen. Jag hakade med andra ord på.

När jag kom fram till kranen inser jag att hissen upp är en korg för två som hänger utanför hela stommen. Bäst att smida medan järnet är varmt och allt det där. Med all säkerhetsmundering på bestämde jag mig för att åka som första gäst med den trevlige kranföraren. Janne fick vänta på tur två.

Några meter upp i luften inser jag att jag inte vågar titta ut. Jag står därför vänd inåt och blåhåller i gallret som finns på insidan av korgen. Den trevlige kranföraren berättar att han faktiskt också är aningen höjdrädd och gör sitt bästa för att distrahera mig under resan. 65 meter upp i luften, ungefär lika högt som Ericsson Globe är över torget, får jag klättra ut på ett gallergolv med total sikt nedåt och i alla andra riktningar för den delen. Jag tar min kameraväska och stativ och sätter mig på gallret, krampaktigt hållandes en stege som leder upp till förarhytten. Den trevlige kranföraren kollar att jag är OK (vilket jag självklart sa att jag var) och därefter åkte han ner för att hämta Janne.

Dokumentationen gick inget vidare, för jag vågade inte röra mig eller stå upp. Mitt i detta försök att samla mod för att våga filma ringer telefonen. Det är Janne.
”Hissen har stannat halvvägs upp”.
I denna stund börjar mina knäskålar hoppa upp och ner som ett par maracas. Mina tankar far iväg och jag undrar om det går att spendera natten däruppe? Rör jag mig mycket när jag sover? Hur lång tid tar det att fixa hissen? Någonstans inser jag dock att det bara finns en väg ner och det är stegen.

Vår mycket trevlige kranförare dyker efter en stund upp på min våning, han tar mina saker och därefter börjar klättringen ner. Jag vågade inte titta. Körde ett mantra ”jag är nästan nere på marken, jag är nästan nere på marken, jag är nästan nere på marken” medan jag blundade och klättrade steg för steg.

Väl nere på marken fortsatte mina knäskålar skaka en bra stund. Kan säga att det var första och sista gången jag begav mig upp i en tornkran. Med andra ord har jag varit där två gånger, både första och sista. Jag beundrar alla modiga kranförare som faktiskt har detta som sin dagliga arbetsplats.

 Vare sig du hör till skaran som brukar blicka ut över Stockholmsarenans byggområde eller följa utvecklingen via vår hemsida, blogg eller någon av våra webbkameror så kommer här lite statusuppdatering om vad som försiggår på byggområdet just nu.

På västra långsidan gjuts betong på plan 7. Därefter monteras så kallad TRP-plåt högst upp på stålkonstruktionen som sticker upp ovan betongelementen.

I garaget pågår ledningsomläggningar samt förberedande arbeten inför gjutning av golvet.
Primärbalksmontaget är i full gång och i skrivande stund pågår montaget av överramen. Primärbalkarna ska bland annat bära upp det skjutbara taket. Då dessa balkar är så pass kraftiga slipper vi tvärgående balkar som breder ut sig ovanför spelplanen. Detta betyder med andra ord att, då det skjutbara taket är öppet vid t ex en fotbollsmatch, finns inga tvärgående balkar som kastar skuggor över spelplanen. Öppningen i taket blir därmed lika stor som spelplanen vilket ger arenarummet ett luftigt intryck.

I sydvästra hörnet pågår arbetet med den prefabricerade stommen. Gjutningar på plan 4 påbörjas inom kort.

Sakta men säkert växer arenan fram. Nu går det att se den asymmetriska formen i konstruktionen, där arenan blir högre och bredare ju längre norrut man tar sig. Med andra ord betyder detta fler läktarplatser i norr, vilket gör arenan extra lämpad för konserter med det naturliga scenläget i söder samt att en hemmaklack på den norra läktaren får ett trevligt övertag mot gästande lags klack.

Detta var en kort statusuppdatering om vad som sker på bygget just nu. Trevlig helg!

På plan 7 i Stockholmsarenan står en väldigt unik maskin. Den bär arbetsnamnet Månlandaren och finns bara i 11 exemplar i världen. Det den här lilla maskinen gör är att lägga ut betong. Ett arbete som vanligtvis är väldigt oergonomiskt och tungt. Den kan svänga 360 grader och genom att använda Månlandaren sparar vi både tid och kropp.

Månlandaren

Arbetet utfört manuellt

Den andra av Stockholmsarenans tornkranar är nu i drift. Med en krok 86 meter över mark kommer kranen lyfta bl.a. formar, ställningsmaterial, den prefabricerade stommen mm. Kranen lyfter 2750 kg på 80 meters höjd och har en radie på 80 meter vilket kommer väl till pass nu när arenan mer och mer börjar breda ut sig åt öster.

Föraren av spontmaskinen blev idag utskriven från sjukhuset och kom då på besök till Stockholmsarenan för att titta på olycksplatsen. Han berättar att han medan maskinen föll funderade om han skulle hoppa ur eller stanna kvar. Beslutet att stanna kvar i hytten var antagligen det rätta då han klarade sig ur med lindriga skador.

Vid räddningsarbetet under gårdagen lyftes kranen försiktigt upp och föraren kunde själv klättra ur. Med endast några skråmor och en ömmande kropp är han idag tillbaka på arbetsplatsen för att hälsa på. Han skämtar om att han ska hoppa in i hytten och börja jobba på en gång.
Vi är nog alla eniga om att han är värd lite vila och lugn och ro tills han känner sig redo att återvända till arbetet igen.

I går inträffade en arbetsplatsolycka på Stockholmsarenans byggområde. En pålningskran välte och en person blev fastklämd i kranhytten. Polis och räddningstjänst var snabbt på plats och kunde efter ett tag få ut mannen ur kranhytten. Han fördes med helikopter till Karolinska Sjukhuset där han undersöktes närmare. Med ett sår på armen som enda fysiska skada kan inte annat sägas än att kranföraren hade haft änglavakt. Han mår efter omständigheterna väl och ska enligt uppgift få lämna sjukhuset redan idag.

Vad gäller anledningen till olyckan är detta ännu ej klarlagt, vi inväntar närmare utredningar innan den exakta orsaken kan fastställas.